Har du...

"har du någonsint varit förälskad?"

- Visst ar det fruktansvärt!?

Det gör en så sårbar.

Det öppnar upp våra hjärta, vilket betyder att någon kan ta sig in i ditt hjärta och röra till allt.

Man bygger upp allt dssa försvarssytem.

Man bygger upp en hel rustning under flera år, så att ingen ska kunna skada en, och sedan kommer en dum person, som är precis som alla andra dumma pesoner som kommer och går i ens liv... och man ger den personen en liten bit av sig själv.

Och den har inte frågat efter det.

Den gör något dumt en dag som att kyssa dig, eller le mot dig, och sedan är inte livet ditt eget längre.

Kärleken tar gisslan.

Den kommer åt en.

Den äter upp en och lämnar en gråtandes i mörkret, så att en enkel fras som "Vi kanskebara borde vara vänner" eller "Har du tänkt på det" förvandlas till glassplitter som tränger sig in i hjärtat.

Det gör ont.

Och det är inte bara inbillning.

Det sitter inte bara i huvudet.

Det är själslig smärta, en kroppslig smärta, en riktig "ta sig in i ditt hjärta och slita dig och hjärta i stycke"-smärta

Jag hatar kärleken!