Tänk er vad mycket man vill och så lite man kan göra ibland.
Jag har nästan en hel rad med vad jag skulle vilja kunna och jag skulle vilja göra.
' Jag har ingen kör kort och jag kommer aldrig kunna få göra det någonsint.
Och det är pga att jag ser för dåligt nu efter näthinneavlossning! Jag är så arg att jag vet inte riktigt vem jag ska vara det på!
Och INTE är det mig jag ska vara det på allafall, eller?
Det är dom J-vlarna på BB i Thailand, som bara inte kunde låta bli att pilla mina ögon som en försöks djur!, det var inte bara nog med att jag va 2månader förtidigt och kunde i vilken sekund somhelst dö, men klarade mig, "tyvärr" - Det räckt inte, utan jag skullespillas som försöksdjur!
Det sorligaste av hela Sk*ten är väl nog att inte ens mina föräldrar visste om det!
De visste FÖRST IDAG att det var ett gamalt är i mina ögon som gjorde att näthinnan lossnade.
Mina ögon utvecklas ju! allas gör ju det!
Mina ögon utvecklades och töjdes så pass att näthinnan slets sönder, som om du skulle dra på en tråd från vänster och höger samtidigt, då går tråden sönder.
I det här fallet så slets bara ena ögats näthinnan sönder, cch det är på de vänstra ögat.
Men mitt högra är inte så säker den längre, den blev ju också pillad! Och den kan också gå sönder!
Doktorn säger: Den högra har också ett ärr från tidigare operation ( han menar pillad som försökt kanin tp!). Men de beöver inte betyda att den också kommer lossna, MEN (säger han då, typ great, alltid kul att höra ett MEN va. Typ NEJ) det KAN.
Hursomhlst, det jag ville komma till på punkten ett KÖRKORTET, jag kommer aldrig kunna ta det någonsint, och utan körkort är det rätt bra värdelös för det är ju som ett plus här i livet att kunna få bra jobb där dom kräver att man ha körkort, eller bara rent av lätt för dig att ta dig till och från jobbet för att kunna jobba för att du ska kunna försörja dig själv. Ögon har förstört halva mitt så kallas "liv" - Ingenting känns någo lätt längre, inte för att jag ha haft något lätt alls här i livet. Inte nog med ögona så är jag född med en hörselskada, men har väl tur i det att jag hör rätt bra ändå så, inte så stor skada antar jag? - Det är väl f*n sk*tsamma nu, jag föddes så här nu får jag väl vara så för det finns ingen lösning till det här.
Och hur min hörselskada egentligen blev till ska vi inte heller prata om, ingen vacker bild att berätta om att man egentligen inte var önskad pga många anledningar som kanske är förstående?
Punkt två. - Hela JAG, när i hela detta livet kommer jag någonsint att lyckas med något som alla andra människo har lyckas med!?
Jag menar, kolla på till ex på mina kompisar!
Sanna 22: Hon har en egen lägenhet, hon har jobb, men okej jobbet sliter ut henne, men jag kan lätt säga till henne "var stolt, du är ung och har så mycket och kan så mycket. Körkort har hon och lyckas med! Du är en stolt självständig tjej, ingen lätt grej att lyckas här i livet (jag är ju en av beviset)
Thomas 21: Han kämpa sina sista veckor i skolan, och han har jobb och han bor själv har en egen lägenhet plus körkort han med! Hur F*N ska man undvika att inte vara imponerad på sånt egentligen!?
Sunitda 21: Pluggar, körkort och en NY KÖPT EGEN rad hus tilsammans med hennes kille!
Helt j*vla otroligt hur mina kompisar glider in i framtiden medans jag står still som en vattenfontän som har samma gamal vatten helatiden.
Eller som en guldfisk som lever i samma glasbruken dag in och dag ut.
Jag drömmer helaiden någonstans att också lyckas en dag som dom, men står still som en vattenfontän dag in och dag ut.
Bubblar på samma gammla vatten som en guldfisk
Ser inte ut som att det är menat för mig att nå ett ända dröm som jag drömmer om.
Som en guldfisk
Mungiporna förevigt fast i en ledsen min.Utan hopp, utan liv,och frågorna ekandes.Varför? Vem är jag? Vem saknar mig?
Med blek och stel blick,uttittad och förlöjligad ut genom sitt runda glasboetundrar en guldfisk.Varför just jag?
VÄRDELÖS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar